FEELING PUNY

Under helgen har vi ju varit i Dömmesta och än en gång haft problem att ta oss därifrån. 

Den här gången missade vi bussen, men vi kunde låna bilen och ta oss hem med istället. Problemet var bara att den inte ville starta, och det hjälpte inte heller med startkablar. Suck! Den här gången var det grannen Pierres tur att vara en ängel och skjutsade hem oss. Tusen tack!

Jag har känt mig så otroligt ynklig både på fredagen, men framförallt på lördagen. Vi bjöd över några vänner och spelade kort och åt tacos. Senare kom det några andra människor förbi som jag inte kände, och då orkade jag inte med längre. Har ju inte mått så bra under veckan, troligtvis för att jag slutat med medicinen, så orkade verkligen inte låtsas vara glad och vara social. De andra som känner mig vet ju att jag inte är såhär tyst och deppig vanligtvis, så då kände jag inte att jag var tvungen att "spela teater". Tur att jag har en pojkvän också som stöttar med sina kramar <3

I morgon är det första skoldagen för mig, och jag känner mig faktiskt väldigt taggad. Ska bli skönt att äntligen få ta tag i studierna igen och bli klar med gymnasiet någon gång. Nu är det slut på sovmorgnar för min del och det ser jag fram emot. Snälla, påminn mig inte om det bara när jag om någon månad klagar på att jag måste gå upp så tidigt.

We spent our weekend in Dömmesta and have once again had problem to take us home from there. This time we missed the bus, but we could borrow a car to take us home with instead. Unfortunaley the car didn't want to start, not even with jumper cables. So this time it was the neighbour Pierre's time to be an angel and drive us home. Big thanks to you!

I've felt so puny both on friday, but epecially on saturday. We invited some friends over to play cards and eat taco. Later a few other people came by that I didn't knew and I didn't dried anymore. I haven't felt very good mentally during the week, probably because I've stoped taking my medicine, so I didn't dried pretending being happy and social. Our friends that know me, knows that I'm usually isn't so quite and down, so I didn't have to act happy in front of them. I'm also very lucky to have a boyfriend that supports me with his hugs <3

Tomorrow is my first day at school and I am actually very excited. It feels so good to start studying again and finally get done with the gymnasium. No more lazy mornings for me and I look forward to it. Please, do not remind me of this though when I complain about getting up so early in a few months.

Pictures from New Years Eve.