Ännu en gång har jag några funderingar som jag vill ta upp i bloggen och den här gången handlar det om skönhetsoperationer.
Det är ett ämne som jag upplever att många personer har väldigt bestämda åsikter kring, om det är okej
att göra skönhetsoperationer eller inte. De flesta som jag pratat med är emot skönhetsoperationer, men finns det någon gång det är okej?
En vanlig åsikt jag fått höra, är att det är okej att skönhetsoperera sig om det är efter en skada eller sjukdom. Till exempel om man varit med om en trafikolycka och man fått skador i ansiktet som påverkat ens utseende. Då är det okej att göra sådana ingrepp, men enbart för att återfå samma utseende som man hade innan.
Att göra kirurgiska ingrepp enbart för estetiska ändamål är alltså inte accepterat och jag tycker det är intressant att veta varför. Vad är det som gör att det här ämnet provocerar så många människor? Egentligen tycker inte jag att det är en så stor grej ifall någon har förstorat läpparna, fixat näsan eller vad det nu kan vara. Många jag känner anser att det är att "gå för långt", man utsätter sin kropp för onödiga risker och man ska vara nöjd med det utseendet man har. Det här har jag så svårt att förstå.
Det går ju inte att komma ifrån att det alltid finns en risk vid operationer, det håller jag med om, men det finns ju en massa risker med andra saker man gör med sitt utseende också. De allra flesta kvinnor använder smink dagligen. Smink innehåller massor av olika kemikalier som du applicerar i ditt ansikte, som dessutom kanske är djurtestade. Hårfärg likaså. Tatueringar och piercingar är också väldigt vanligt idag och innebär en massa risker. Nålar doppade i bläck som sedan petas in i huden. Det är accepterat, men inte att göra en läppförstoring. Där är det också nålar inblandat, men det blir inte ens permanent. Är det bara jag som tycker att det här är lite märkligt? Varför är att förstora läpparna att gå för långt, men inte att tatuera sig?
Det jag också har tänkt på är att det egentligen nog skulle spara en massa tid att skönhetsoperera sig. De flesta tjejer i min ålder har säkert suttit på Youtube och kollat på olika sminkvideos för att få till contouringen (göra näsan mindre, läpparna plutigare, kindbenen mer markerade osv...). Eftersom att sminka sig är ju helt okej. Nästan ett måste egentligen. Det skulle liksom inte vara passande att komma till en fest osminkad. Am I right?
Skulle det egentligen inte spara en massa tid då att till exempel operera näsan istället för att varenda morgon behöva stå framför spegeln och försöka sminka den mindre? Vad är skillnaden? Och handen på hjärtat... Hur mycket pengar lägger man egentligen på smink under en livstid? Lika mycket som en bröstoperation?
Jag önskar verkligen att det inte fanns någon utseendehets, utan att alla kan vara nöjda med sitt utseende precis som de är. Men jag har verkligen svårt att förstå hur det kan vara så hemskt med just plastikkirurgi, jämfört med allt annat vi gör med utseendet och mot våra kroppar. Jag har vänner som vill göra skönhetsoperationer, men som inte vågar för att de är rädda för att bli dömda av andra. Är det någonting man ändå har rätt att bestämma över här i världen, så är det väl ändå ens egen kropp?
Once again I have some thoughts that I'd like to discuss here on the blog, and this time it's about cosmetic surgery. It's a subject that many people seem to have very determined opinions wheter it's okay with cosmetic suregry or not. Most of the people that I've talked to is against cosmetic surgery, but is there anytime it is okay?
A common opinion is that it is okay to operate the beauty after an injury or sickness. Then it's okay with that kind of surgery, BUT only to get back the same look you had earlier.
To do surgery only for aesthetic purposes are not accepted and I would like to understand why. What is it with this subject that is provoking so many?
In fact, I don't think it's such a big deal if someone has made their lips bigger, got their nose done or whatever it may be. Many people I know believes it is to "going too far", you are putting your body to unnecessary risks and should be happy with the look you already have. These stuff I have problem understanding.
Ofcourse there are always risks with operating, no one can deny that, but there are many risks with other things that we put our body trough to look better. Most women uses makeup daily, which contains a lot different types of chemicals, that you applicate in your face. The products might even been tested on animals. The same thing with hair colour.
Tattoos and piercings are also very common today and is implying risks. Needles dipped in ink that pokes in to the skin and might cause inflammations. That is accepted, but gaining your lips is not even though there are just needles included there too. Gaining your lips are usually not even permanent. Is it just me who think this is a bit strange? Why is gaing your lips to "go too far" but getting tattooed is not?
In fact, wouldn't it save many people a lot of time to do plastic surgery? For example I believe that most of the girls in my age have been watching makeup tutorials on YouTube, in how to contour your nose smaller, your lips bigger and your cheekbones more visible. Since putting makeup on is okay. Almost a mandatory, since going to a party without wearing makeup would feel inappropiate. Am I right?
Wouldn't it save you a lot of time and energy to operate the nose for example instead of every morning spend time in front of the mirror trying to make it look smaller by using makeup? What's the difference? And hand on your heart... How much money do you spend on makeup during a lifetime? The same money as a breast operation costs?
I really wish that there was no apparance sake, and that we all could be happy with our own looks just the way we are. But I have so hard to understand why plastic surgery would be so much worse compared to all the other things we do to our bodies.
I have friends that wants to do plastic surgerys but is afraid to get judged for it. If there are something you really should have the right to decide over, it should be your own body isn't it?
Det är ett ämne som jag upplever att många personer har väldigt bestämda åsikter kring, om det är okej
En vanlig åsikt jag fått höra, är att det är okej att skönhetsoperera sig om det är efter en skada eller sjukdom. Till exempel om man varit med om en trafikolycka och man fått skador i ansiktet som påverkat ens utseende. Då är det okej att göra sådana ingrepp, men enbart för att återfå samma utseende som man hade innan.
Att göra kirurgiska ingrepp enbart för estetiska ändamål är alltså inte accepterat och jag tycker det är intressant att veta varför. Vad är det som gör att det här ämnet provocerar så många människor? Egentligen tycker inte jag att det är en så stor grej ifall någon har förstorat läpparna, fixat näsan eller vad det nu kan vara. Många jag känner anser att det är att "gå för långt", man utsätter sin kropp för onödiga risker och man ska vara nöjd med det utseendet man har. Det här har jag så svårt att förstå.
Det går ju inte att komma ifrån att det alltid finns en risk vid operationer, det håller jag med om, men det finns ju en massa risker med andra saker man gör med sitt utseende också. De allra flesta kvinnor använder smink dagligen. Smink innehåller massor av olika kemikalier som du applicerar i ditt ansikte, som dessutom kanske är djurtestade. Hårfärg likaså. Tatueringar och piercingar är också väldigt vanligt idag och innebär en massa risker. Nålar doppade i bläck som sedan petas in i huden. Det är accepterat, men inte att göra en läppförstoring. Där är det också nålar inblandat, men det blir inte ens permanent. Är det bara jag som tycker att det här är lite märkligt? Varför är att förstora läpparna att gå för långt, men inte att tatuera sig?
Det jag också har tänkt på är att det egentligen nog skulle spara en massa tid att skönhetsoperera sig. De flesta tjejer i min ålder har säkert suttit på Youtube och kollat på olika sminkvideos för att få till contouringen (göra näsan mindre, läpparna plutigare, kindbenen mer markerade osv...). Eftersom att sminka sig är ju helt okej. Nästan ett måste egentligen. Det skulle liksom inte vara passande att komma till en fest osminkad. Am I right?
Skulle det egentligen inte spara en massa tid då att till exempel operera näsan istället för att varenda morgon behöva stå framför spegeln och försöka sminka den mindre? Vad är skillnaden? Och handen på hjärtat... Hur mycket pengar lägger man egentligen på smink under en livstid? Lika mycket som en bröstoperation?
Jag önskar verkligen att det inte fanns någon utseendehets, utan att alla kan vara nöjda med sitt utseende precis som de är. Men jag har verkligen svårt att förstå hur det kan vara så hemskt med just plastikkirurgi, jämfört med allt annat vi gör med utseendet och mot våra kroppar. Jag har vänner som vill göra skönhetsoperationer, men som inte vågar för att de är rädda för att bli dömda av andra. Är det någonting man ändå har rätt att bestämma över här i världen, så är det väl ändå ens egen kropp?
Once again I have some thoughts that I'd like to discuss here on the blog, and this time it's about cosmetic surgery. It's a subject that many people seem to have very determined opinions wheter it's okay with cosmetic suregry or not. Most of the people that I've talked to is against cosmetic surgery, but is there anytime it is okay?
A common opinion is that it is okay to operate the beauty after an injury or sickness. Then it's okay with that kind of surgery, BUT only to get back the same look you had earlier.
To do surgery only for aesthetic purposes are not accepted and I would like to understand why. What is it with this subject that is provoking so many?
In fact, I don't think it's such a big deal if someone has made their lips bigger, got their nose done or whatever it may be. Many people I know believes it is to "going too far", you are putting your body to unnecessary risks and should be happy with the look you already have. These stuff I have problem understanding.
Ofcourse there are always risks with operating, no one can deny that, but there are many risks with other things that we put our body trough to look better. Most women uses makeup daily, which contains a lot different types of chemicals, that you applicate in your face. The products might even been tested on animals. The same thing with hair colour.
Tattoos and piercings are also very common today and is implying risks. Needles dipped in ink that pokes in to the skin and might cause inflammations. That is accepted, but gaining your lips is not even though there are just needles included there too. Gaining your lips are usually not even permanent. Is it just me who think this is a bit strange? Why is gaing your lips to "go too far" but getting tattooed is not?
In fact, wouldn't it save many people a lot of time to do plastic surgery? For example I believe that most of the girls in my age have been watching makeup tutorials on YouTube, in how to contour your nose smaller, your lips bigger and your cheekbones more visible. Since putting makeup on is okay. Almost a mandatory, since going to a party without wearing makeup would feel inappropiate. Am I right?
Wouldn't it save you a lot of time and energy to operate the nose for example instead of every morning spend time in front of the mirror trying to make it look smaller by using makeup? What's the difference? And hand on your heart... How much money do you spend on makeup during a lifetime? The same money as a breast operation costs?
I really wish that there was no apparance sake, and that we all could be happy with our own looks just the way we are. But I have so hard to understand why plastic surgery would be so much worse compared to all the other things we do to our bodies.
I have friends that wants to do plastic surgerys but is afraid to get judged for it. If there are something you really should have the right to decide over, it should be your own body isn't it?
Picture from Google.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar